kyckliingen.blogg.se

Jag gick till skolan som en helt vanlig dag. Jag satt i bussen på vägg till skolan min kompis Sofi pratade med mig om någon Erik som hade hängt sig. Jag företog att det skulle bli en jobbig dag. Men ja vet inte vem Erik är allt fler barn kom in på bussen och jag blev så trött i huvudet. Och namnet Erik hängt sig snurrade i mitt huvud 19 år bara. Men ja vet juh inte ens vem Erik är så vad är det som gör så jag blir yr. Sen i skolan bara pratt om Erik och lärarna frågar mig om jag mår bra och kanske vill åka hem. Massa med kompisar kommer fram och frågar hur jag mår och säger att det som hänt måste vara jätte jobbigt. Men jag bara skakar på huvudet och deras blickar och en massa kramar blir konstigt. Känns som det är jag som har dött. Hela skoldagen går och jag kommer in i lägenheten då fattar jag mamma ligger på golvet full och pappa har väl flyttat igen. Jag springer upp in i brosans rum polisen är här. Jag springer in på toan och spyr nu fattar jag Erik är min bror. Jag tyckte det lätt så konstigt så jag har förträngt att han är död. Kan inte fatta att han är död. Polisen knackar på toa dörren och frågar om jag kan komma ut och prata. Jag låser upp och utanför toan står de och tittar på mig som om jag var ett spöke. Hej säger jag. De säger först inget men sen säger en kvinnlig polis till mig sett dig ner och gör en pose med handen mot soffan. Ja slår mig ner känner tårarna rinna ner för min kind just nu känns det som om jag har 100 kg sten i magen. Först frågar hon hur jag mår. Jag bara rycker på axlarna och orkar inte prata om det här längre. Hon ger mig en lapp med hennes mobil nr och säger att ja kan ringa om jag behöver prata med någon. Tack säger jag och lägger till ett stelt smile. Min morsa kommer upp. Nej tänker jag kom inte upp vet att hon säkert är full eller backis. Hej säger polisen till mamma ursäkta att vi klampar in men jag jag visste inte att det var någon hemma. Jag hinner svara innan mamma och ja säger hej mamma hur mår du? För den där festen igår var juh inte bra för dig! Ööh vilken fest säger mamma. Haha säger jag och försöker skratta bort mig. Var du på fest igår frågar den kvinnliga polisen som heter Sara. Ja det var hon säger jag och hon blev full för första gången. Vaa säger mamma?Jaha jag förstår säger Sara. Vi får prata senare säger hon till mamma. Och till mig viskar hon att jag inte ska berätta något om Erik för hon. Och att hon ska till polis stationen och undersöka om det var självmord eller inte.

Poliserna åker här ifrån. Och jag ser att mamma mår dåligt ja förstår att hon kommer att ta ett glas vin.

Mamma säger jag. Ja vad är det säger hon surt till mig. Inget sa jag. Du är störd säger hon och slår till mig på kinden. Ja hatar att få en den känslan som visar att jag inte kan hjälpa min mamma.

Kanske ska jag ringa polisen och berätta att jag ljög om festen och att hon dricker hela tiden. Och att det är därför brorsan inte orkar mer. Han orkar inte att mamma byter killar varje natt och att hon förtränger allt. Och att hon slår han om han gömmer alkoholen för henne.

Jag står med lappen i handen och skakar ska jag ringa? Jag tar fram tänkaren jag har i back fickan och tänder på pappret. Så nu kan jag inte ringa henne då är det problemet borta.

Jag tar fram ett cigg packet och röker för att lugna ner mig. Innerst inne vet jag att jag gör fel. Men jag hatar känslan jag nyss hade. Jag tar på mig mina skor och går en sväng till Sofi. Klockan är 23:30 vet att Sofi inte får vara med mig så sent. Så jag ställer mig utan för hennes rum och knackar på fönstret Sofi öppnar och säger vänta till mig. Hon kommer tillbaka och hoppar ut genom fönstret. Hej säger hon mår du bra? Ja då säger jag fastän jag mår jätte dåligt. Fan ja glömde tänkaren säger Sofi men lugna dig jag har en säger jag. Haha vi skrattar medans vi tar upp cigg packen. 

Sofi ser på mig med henne ledsen blick. Vad? Nu när din bror är död... Hon tittar på mig sådär konstigt som polisen gjorde. Ja vad är det med att han är död? Då kan du juh inte få tagg i cigg längre säger hon! Det hade jag inte tänkt på säger jag. Vi går tysta en stund. Sofi har ingen bror och hennes mamma skulle inte köpa cigg till henne och min röker inte. Pappa har vi ingen. Vi får sluta att röka säger ja till Sofi och avbryter tystnaden. Är du störd undrar Sofi? Ja vet inte svara jah och känner att om jag slutar röka kommer jag att må dåligt och det kommer Sofi också att göra. Men hur ska vi få tagg i cigg fråga jag. Om jag visste det skulle jag säga det skrek hon åt mig. Hon värkar inte må bra alls just nu. Vi går ner till sjön i tystnad och sätter oss längst ut på bryggan. Jag tar av mig skorna och strumporna och viker upp byxorna och stoppa ner de i vattnet. Jag känner det kalla vattnet mot mina ben. Sofi börjar gråta. Vad är det fråga jag. Inget säger hon och tar upp ett cigarett och frågar om hon kan få låna tändaren igen. Ja ger henne tändaren utan att säga något. Jag tar upp mobilen och kollar vad klockan är 1:30. Men trött det känner jag inte att jag är.

Efter 2 timmar började vi gå hem jag sa hejdå till Sofi utan för hennes fönster. Sen fortsatte jag hem i tystnad.